Medborgardialog ang. kommunhus
Hur det blir med nytt kommunhus i Osby står ännu skrivet i stjärnorna och kommer med all sannolikhet att göra så ett bra tag till, kanske i åravis – om det överhuvudtaget blir ett nytt kommunhus, eller ”fähus”, som vännen och framlidne rabulisten Tommy Olofsson behagade etikettera den sortens etablissemang.
Denna ”om”-sats tarvar möjligen en närmare utläggning och ska komma, men först vill jag referera några stycken ur den vägledningsdebatt kommunfullmäktige tog sig vid extra sammanträde (26 maj) och som ordföranden Dag Ivarsson(M) klokt nog fastställde till max en timmes varaktighet, för att undvika nattplenum. Ingen röst höjdes däremot, men när kommunrådet Anders Pettersson© som den förste tog till orda, fruktade nog fler än jag, att nu ryker halvparten av den utmätta tiden. Men faktiskt nöjde han sig med att under sisådär fem minuter i princip rakt upp och ner redovisa de fyra alternativen samt kostnaderna för vart och ett, allt ifrån 75 till 85 miljoner kronor. För att sen avsluta med konstaterandet att nybyggnation var det ”i särklass” billigaste alternativet, såväl investerings- som driftsmässigt därtill ett lågriskprojekt jämfört med de andra som förutsatte renovering, om- och/eller tillbyggnad.
Istället blev det oppositionens unga primus motor Marika Bjerstedt Hansen(S) som anslog tonen genom förslaget att före beslut höra med ”dom som ska betala för´at”; kalla till allmän medborgardialog, med andra ord. Ja, och därmed kunde debatten mycket väl ha slutat innan den knappt ens börjat, emedan – som det skulle visa sig – alla stämde in. Men så lätt kommer minsann ingen, vare sig ledamot eller åhörare, undan i Osbyfullmäktige.
Inte desto mindre var s-utspelet en smått remarkabel bedrift, vilket förresten per omgående underströks av moderaten Carl Magnus Nilsson, i det att han själv uttryckte sin förvåning över att ha lyckats bli ense med Marika Bjerstedt Hansen. Och Jan Kornemalm(SD) som tydligen angripits av motsvarande epidemiska och oemotståndliga medhållsbacill, verkade lika tagen, han.
Annars kunde CM Nilsson gott tänka sig en renovering av Briohuset, men bara i så måtto som krävdes för evakuering av kommunadministrationen i avvaktan på PCB-sanering av befintligt kommunhus och en slutlig lösning. P a r t n e r s k a p s s a m a r b e t e t…puh…lika långt ord som det var dyrt (2,5 milj.) med Skanska, ville han också bryta. Tolkade jag folkpartisten Kenneth Aronsson rätt mente han att de stackars politikerna tagits på sängen av det partnerskapsavtal tjänstemän tecknat med Skanska och önskade därför ärendet återfört till partigrupperna för ny diskussion.
Nåväl, under de ganska precis 60 minuter debatten varade lät sig samtliga partiers företrädare höras, dock utan att det egentligen formades någon annan och mer beaktansvärd infallsvinkel, möjligen med undantag för Niklas Larsson©, som siste man på (s)kansen, påpekade att den nya nämnds- och tjänstemannaorganisationen ännu inte hunnit sätta sig, och att hösten val kunde utmynna i vissa förändringar, varför det således inte alls var dumt att dröja med att ta ställning till ett nytt kommunhus.
Hursomhelst, vad medborgardialog beträffar har jag mina dubier, ty som jag tidigare berättat i dessa spalter, tilldrog sig en dylik – angående omdaning av centrumkärnan- minimalt, för att inte säga mikroskopiskt, intresse hos oss vanliga medborgare. Men okay, pröva på nytt duger förstås. Sen råkar det ju också vara på det viset att vi valt politikerna för att de ska fatta besluten i just frågor av det här slaget. Är ambitionen att täcka in ett demokratiskt underskott, vore det kanske då idé att löpa linan fullt ut och istället arrangera en folkomröstning. För övrigt, hur reagerar politikerna ifall medborgarna helt krasst avvisar en investering om cirka 100 miljoner i nytt kommunhus, hellre då accepterar att förvaltningen är utspridd lite varstans? Siffran 100 miljoner drar jag till med på grund av det enkla faktum, att kommunala projekt i slutändan brukar kosta 20-25 procent mer än beräknat.
Allra sist vill jag, som utlovats, kort förklara den inledande ”om”-satsen med att det talas om att genomföra en ny kommunsammanläggning vad det lider. Om så sker finns ingen garanti för att ett kommunhus lokaliseras till Osby. Eller…?
Ingvar Kvarnhammar
Denna ”om”-sats tarvar möjligen en närmare utläggning och ska komma, men först vill jag referera några stycken ur den vägledningsdebatt kommunfullmäktige tog sig vid extra sammanträde (26 maj) och som ordföranden Dag Ivarsson(M) klokt nog fastställde till max en timmes varaktighet, för att undvika nattplenum. Ingen röst höjdes däremot, men när kommunrådet Anders Pettersson© som den förste tog till orda, fruktade nog fler än jag, att nu ryker halvparten av den utmätta tiden. Men faktiskt nöjde han sig med att under sisådär fem minuter i princip rakt upp och ner redovisa de fyra alternativen samt kostnaderna för vart och ett, allt ifrån 75 till 85 miljoner kronor. För att sen avsluta med konstaterandet att nybyggnation var det ”i särklass” billigaste alternativet, såväl investerings- som driftsmässigt därtill ett lågriskprojekt jämfört med de andra som förutsatte renovering, om- och/eller tillbyggnad.
Istället blev det oppositionens unga primus motor Marika Bjerstedt Hansen(S) som anslog tonen genom förslaget att före beslut höra med ”dom som ska betala för´at”; kalla till allmän medborgardialog, med andra ord. Ja, och därmed kunde debatten mycket väl ha slutat innan den knappt ens börjat, emedan – som det skulle visa sig – alla stämde in. Men så lätt kommer minsann ingen, vare sig ledamot eller åhörare, undan i Osbyfullmäktige.
Inte desto mindre var s-utspelet en smått remarkabel bedrift, vilket förresten per omgående underströks av moderaten Carl Magnus Nilsson, i det att han själv uttryckte sin förvåning över att ha lyckats bli ense med Marika Bjerstedt Hansen. Och Jan Kornemalm(SD) som tydligen angripits av motsvarande epidemiska och oemotståndliga medhållsbacill, verkade lika tagen, han.
Annars kunde CM Nilsson gott tänka sig en renovering av Briohuset, men bara i så måtto som krävdes för evakuering av kommunadministrationen i avvaktan på PCB-sanering av befintligt kommunhus och en slutlig lösning. P a r t n e r s k a p s s a m a r b e t e t…puh…lika långt ord som det var dyrt (2,5 milj.) med Skanska, ville han också bryta. Tolkade jag folkpartisten Kenneth Aronsson rätt mente han att de stackars politikerna tagits på sängen av det partnerskapsavtal tjänstemän tecknat med Skanska och önskade därför ärendet återfört till partigrupperna för ny diskussion.
Nåväl, under de ganska precis 60 minuter debatten varade lät sig samtliga partiers företrädare höras, dock utan att det egentligen formades någon annan och mer beaktansvärd infallsvinkel, möjligen med undantag för Niklas Larsson©, som siste man på (s)kansen, påpekade att den nya nämnds- och tjänstemannaorganisationen ännu inte hunnit sätta sig, och att hösten val kunde utmynna i vissa förändringar, varför det således inte alls var dumt att dröja med att ta ställning till ett nytt kommunhus.
Hursomhelst, vad medborgardialog beträffar har jag mina dubier, ty som jag tidigare berättat i dessa spalter, tilldrog sig en dylik – angående omdaning av centrumkärnan- minimalt, för att inte säga mikroskopiskt, intresse hos oss vanliga medborgare. Men okay, pröva på nytt duger förstås. Sen råkar det ju också vara på det viset att vi valt politikerna för att de ska fatta besluten i just frågor av det här slaget. Är ambitionen att täcka in ett demokratiskt underskott, vore det kanske då idé att löpa linan fullt ut och istället arrangera en folkomröstning. För övrigt, hur reagerar politikerna ifall medborgarna helt krasst avvisar en investering om cirka 100 miljoner i nytt kommunhus, hellre då accepterar att förvaltningen är utspridd lite varstans? Siffran 100 miljoner drar jag till med på grund av det enkla faktum, att kommunala projekt i slutändan brukar kosta 20-25 procent mer än beräknat.
Allra sist vill jag, som utlovats, kort förklara den inledande ”om”-satsen med att det talas om att genomföra en ny kommunsammanläggning vad det lider. Om så sker finns ingen garanti för att ett kommunhus lokaliseras till Osby. Eller…?
Ingvar Kvarnhammar
